French 1841-1895 Berthe Morisot Galleries Berthe Morisot (January 14, 1841 ?C March 2, 1895) was a painter and a member of the circle of painters in Paris who became known as the Impressionists. Undervalued for over a century, possibly because she was a woman, she is now considered among the first league of Impressionist painters. In 1864, she exhibited for the first time in the highly esteemed Salon de Paris. Sponsored by the government, and judged by academicians, the Salon was the official, annual exhibition of the Acad??mie des beaux-arts in Paris. Her work was selected for exhibition in six subsequent Salons until, in 1874, she joined the "rejected" Impressionists in the first of their own exhibitions, which included Paul C??zanne, Edgar Degas, Claude Monet, Morisot, Camille Pissarro, Pierre-Auguste Renoir, and Alfred Sisley. It was held at the studio of the photographer Nadar. She became the sister-in-law of her friend and colleague, Édouard Manet, when she married his brother, Eugene.   Related Paintings of Berthe Morisot :. | Bridge | Artist-s sister beside the window | View | Young Woman powdering Herself | In the Wheatfields at Gennevilliers |
Related Artists:
henry wadsworth longfellow
1807-C82, American poet, b. Portland, Maine, grad. Bowdoin College, 1825. He wrote some of the most popular poems in American literature, in which he created a new body of romantic American legends. Descended from an established New England family, after college he spent the next three years in Europe, preparing himself for a professorship of modern languages at Bowdoin, where he taught from 1829 to 1835. After the death of his young wife in 1835, Longfellow traveled again to Europe, where he met Frances Appleton, who was to become his second wife after a long courtship. She was the model for the heroine of his prose romance, Hyperion (1839). From 1836 to 1854, Longfellow was professor of modern languages at Harvard, and during these years he became one of an intellectual triumvirate that included Oliver Wendell Holmes and James Russell Lowell. Although a sympathetic and ethical person, Longfellow was uninvolved in the compelling religious and social issues of his time; he did, however, display interest in the abolitionist cause.
Giovanni Battista Ortolano
Ferrara ca 1487-after 1524
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).